Hur tidsperspektivet påverkar våra tankar

Jag vill börja med ett stort tack till er som uppmärksammade mig på min 27(!)-årsdag i förra veckan, det betyder mycket.
Nåväl. I morse lyssnade jag på dagens avsnitt av podden monkey mindset och tyckte det var såpass intressant att jag vill dyka djupare ner i ämnet tillsammans med er. I korta drag handlade avsnittet om att chansen är större att vi bestämmer oss för att göra något som kräver en större insats av en (tid/pengar/energi etc.) om det ligger längre fram i tiden (ex. 6 månader) än om uppgiften ska påbörjas i närtid (ex. nästa vecka).
Anledningen till detta är att vi ser frågeställningen med olika ögon.
Sker det vi ska besluta oss för att göra längre fram i tiden blir vårt fokus varför (ex.varför är det viktigt för mig att vidareutbilda mig? - jag blir bättre på mitt jobb, klättrar i karriärstegen och ökar min inkomst).
Sker det vi ska besluta oss kring i nästa vecka blir istället fokuset på hur och vad (ex. hur ska jag få tiden att räcka till, vad för rutin måste jag skapa kring detta).
Intressant tanke, eller hur.

Därefter förs resonemanget att personer som tenderar att skjuta upp saker lämnar varför-stadiet för sent och tar på sig för mycket.
Läggs istället fokus på hur och vad blir saker gjorda på daglig basis och genom att skapa tydliga strukturer krävs mindre disciplin och viljestyrka.
Viljestyrkan hos människan är begränsad och genom att se till att en uppgift blir mer av en rutin krävs därmed mindre av vår viljestyrka för att utföra en uppgift.
Känner ni igen er i det här? Det gjorde jag.
finns det något rätt och fel eller är det helt individuellt?
Jag är en typisk vad och hur-människa och kan ofta känna att mitt varför byts ut mot ett måste vilket kanske inte heller är roligt alla gånger.
dela gärna med dig av dina tankar. Vill du lyssna på avsnittet heter det "tre enkla mindsetknep som kan göra stor nytta för din prestation och lycka" med publiceringsdatum 17 maj 2018